Tumregeln är att använda sig av ett logiskt, konsekvent och läsarvänligt system för utformningen av texten. Ju mer neutrala stilistiska val du gör, desto mindre hakar läsaren upp sig på det typografiska. Du kan välja att använda en färdig mall eller göra modifieringar som passar din avhandling.
Enhetligt blir det att använda samma teckensnitt för hela avhandlingen, använd åtminstone samma snitt i både innehålls- och källförteckningen. En del vill skriva innehållsförteckningen eller källförteckningen med versaler eller med ett annat typsnitt än brödtexten. Det är smaksak, det viktigt är att trots allt vara så diskret att det inte sticker läsaren i ögonen.
Funktionen med seriffer
Man brukar rekommendera teckensnitt med seriffer (bokstäver med det där lilla tvärstrecket längst ner och högst upp) för text som läses på webben och snitt utan seriffer för text som läses på papper. En avhandling är ju lite som en hybridversion då det inte är fråga om renodlad webbtext, men det är lättare att läsa text skriven med seriffer då man läser på skärm.