I vetenskaplig text används neutral skriftspråk. Undvik därför talspråkliga former som till exempel dom, mej, sånt och våran. Utöver dessa talspråkliga uttryck finns det många andra vardagliga ord och konstruktioner som ger ett ovetenskapligt intryck.
På satsnivå kan talspråklig stil ta sig uttryck i ofullständiga meningar där till exempel subjektet saknas eller i satsradning där satser skiljs åt med ett kommatecken i stället för punkt. En vanligt förekommande formulering som hör till talspråk är:
Undvik meningskonstruktionen Detta för att … som gör meningen ofullständig. Skriv i stället ut vad detta syftar på.
Jag har valt att samla in data för undersökningen genom intervjuer. Detta för att få en djupare förståelse för informanters åsikter om …
Även i andra typer av meningar kan ett riktigt bruk av detta, denna, dessa göra texten talspråklig och inexakt samtidigt som sådana syftningsord, rätt använt, kan bidra till att texten känns sammanhängande. Ett annat exempel på ett ord som kan tänkas bidra till en mer sammanhängande text men som hör till talspråk är det adjunktionella så. I följande meningar blir stilen mer vetenskaplig om ordet så utelämnas:
Även till exempel orden ifall och fast ger ett talspråkligt intryck (se exemplen nedan). Ofta kan de ersättas av om/huruvida och trots att/även om.
När det gäller verb som används i en vetenskaplig text för att uttrycka handlingar som utförs finns det både akademiska och icke-akademiska alternativ. I bilden nedan är de icke-akademiska verben på den högra sidan de som ger ett ovetenskapligt, talspråkligt intryck.
Ordformen ska (i stället för skall) uppfattas ofta som talspråklig. Dock är denna form stilistiskt neutral och den som rekommenderas i vetenskaplig text.